En suddig dans, en suddig värld.

En suddig dans , en suddig värld.

Dansen är starten av det nya projektet: En suddig dans i en suddig värld. Det är en berättelse baserad på boken Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr.  Historien utspelas i början av Andra världskriget och det handlar om två unga människor, en tysk pojke och en fransk flicka som föddes i fel tidsperiod och i fel land då. Både två kämpar för att överleva, på samma sätt som många andra unga människor gör det idag genom att söka asyl till en Europa fullt med stängda dörrar.

Vårt projekt har som syfte att minnas. Att låta historien komma tillbaka och påminna oss det humanitära behovet av att vara solidarisk och generös mot de som är i en utsatt situation.

2000 talet är tiden då vi får gång på gång en örfil av tragiska händelser i länder som Syrien, Afghanistan eller Palestina mm. Under 1930 och 1940 talet låg Europa i krig. Då flydde många desperat till andra delar av världen.

Nu är det dessa andra delar av världen som är den suddiga världen.

Hoppas att Marie – Laures och Wernes berättelser kan hjälpa oss att ändra vår väg.

Här några linjer av boken:

I ett hörn av staden, inuti ett högt, smalt hus på rue Vauborel 4, på sjätte våningen, högst upp, ställer sig en blind sextonåring vid namn Marie- Laure LeBlanc på knä framför ett lågt bord som helt och hållet täcks av en modell. Det är en miniatyr av staden framför vilken hon knäböjer, och den rymmer skalenliga kopior av de hundratals husen och butikerna och hotellen innanför murarna….

Fem gator norrut vaknar en vitblind artonårig tysk menig vid namn Werner Pfening till ett svagt, säckigt brus. Knappt mer än ett spinnande ljud. Flugors lätta dunsar mot en fjärran fönsterruta. Var är han? Den söta, något kemiska lukten av vapenolja; de nysnickrade granatlådornas färska trä; lukten av malmedel från gamla sängöverkast – han är på hotellet. Såklart. Hotel des Abeilles, Binas hotell. Ännu natt. Ännu tidigt.

Mer info kommer senare.

Möjligt premiärdatum: våren 2019.