Del 3: HAVET

Havet

Rakt framför mig

Så öppet, så stort.

Jag känner saltet i vinden.

Luften är så klar, luften är så fri.

Havet…

Jag vill aldrig gå hem igen.

I alla delar ser vi hur dåtiden och nutiden går hand i hand. Vi ser även här det. Det är dock en stor skillnad. Hon kommer till målet. Hon är äntligen vid havet, friheten är oändlig och äntligen fulltständigt.

Hennes relation till havet är så vacker och nödvändigt samtidigt.

Under hela föreställning ser vi hennes resa till ett bättre liv, bättre tillvaro, en kamp för att må bättre och frisk. Genom dans, ord, gestaltning och ljud upplever vi tillsammans med Marie- Laure, varenda spår i hennes kropp och omgiven av en tid hon bara vill glömma.

Hennes historia är också vår historia, hennes liv en del av en stor spindelnät som korsar våra mest innersta utrymme, de som vi inte får talas och beskrivas om, de som ger oss en skam, de som vi egentligen inte borde uttala. För annars, annars, hur kan vi förstå att vi tillätt att detta kunde ske?

Välkommen till PARALLELLA SPÅR