I den här sidan träffar ni Robin Knight, skådespelare i vår produktion. Robin var också ansvarig för scenografi i vår pjäs. Här ser ni en del av hennes fantastiska jobb!
Om hennes process i vår pjäs, säger hon så:
Skapar jag inte så dör jag.
Blir en kropp utan innehåll.
Tappar de rötter som förankrar mig i livet.
Samtidigt är skapandet en kamp.
Mellan att ”våga” och att ”duga”.
Jag måste lämna skalet av tillrättalagdhet åt sidan. Kliva in i det ohämmade spontana.
Kliva in i rummet där det som annars är förbjudet är nödvändigt.
Det är svårt.
Då är det till en hjälp med det ordlösa.
Kroppen kan vara friare än tanken.
I dansen sägs det som orden inte finner.
Jag kan inte dansa.
Men jag kan låtsas.
Kroppen bryr sig inte om ifall det är rätt eller fel.
De andra dansarnas rörelser kan jag luta mig mot. Sedan kan orden komma.
Det är ett utbyte. En dialog.
Arbetet med Gränsen bakom oss har varit en lunga, en puls. Ett livsuppehållande system.
För mig.
Nu känner jag mig ofärdig. Avbruten just när jag på riktigt skulle kliva in i det där rummet.
Så mycket som nu i kroppen känns oförklarat eftersom Marie-Laure inte fick leva igenom det från början till slut. Därför är det också svårt att sätta ord på projektets betydelse och på dansteaterns.
Men allt som gruppen har fått dela, det känns fint och viktigt. Allt som vi var och en har lärt oss genom manusarbetet, diskussioner och processen.
Det får fortsätta att mogna inuti oss. Det kan bära frukt någon annanstans. Eller sedan.
På ett sätt är processen viktig nog i sig. Att få vara i rörelse på utsida och insida.
Samtidigt denna viktiga berättelse. Den förtjänar att bevittnas.
Jag tänker på ungdomarnas hårda arbete. Jag hade velat att de fick uppleva den glädjen som kommer av mötet med en publik som berörs och på något vis förändras av ens gestaltande. Att få vara del i att berätta något som är på djupet viktigt.
Jag hoppas att vi hittar en annan väg att få detta till stånd.
Reality Dansteater Kompani 