Processen

Sedan dagen 1 har vår grupp utvecklats och utvecklats konstant. Visst har inte alltid varit enkelt. Vi har haft stunder där oro, otrygghet och tvekan. Men vi har varit starka och litat på varandra.

Det är få gånger som jag som koreograf har känt mig så lugn; den här processen har varit i harmoni hela tiden; Disa, Erik och Gabriella har alltid kommit med kraft och vilja att utvecklas och gå vidare i arbetet med scenkonst. Ingen har känt sig på så sätt , att den inte vill kämpa mer; snarare tvärtom. Fram till slutet av hela processen, innan vi flyttade in i Loftet- så har vi gjort förändringar i våra karaktär och scenerier. Vi har upptäckt varandras styrkor och det är bara att testa och köra, för att så är det dansteater.

Helt unik. Min familj är vittne till denna glädje, de har sett hur bra jag mått och hur positiv är jag alltid efter varje repetition. Så, med en sådan bra och respektfullt process är det svårt att tro att resultatet inte har kvalitet. I den här pjäsen kommer ni att se en harmonisk, förenad och trygg ensemble. Det är en ensemblen som vågar säga sanningen om en historia flera gånger gömd och glömd. För att egentligen: vad vet vi om vård och psykisk stöd för  barn och ungdomar? Hur fungerar det?

Den här berättelsen visar oss en trasig men även känd situation: en familj, vars mamma inte finns , vars pappa inte har tid för annat än sitt arbete, vars flicka leker ensam. Situationen kan vara normalt och kan relateras till vilken familj som helst. Men problemet är att själva ytan berättar inte oss om  hela sanningen.

Att mamma inte finns är det för livet tog slut hos henne. Att pappan inte hinner med något annat än sitt arbete är för att han inte kan/vet/vill ha tid för barnet. Att flickan leker ensam är för att hon inte vågar närmar sig sin far. Är detta normalt? Låt oss veta vad det är det som ni ser i den här dansteaterpjäs. Att vi använder oss av dansteater- teknik är det för att i den finns en kraft som få gånger syns i andra typer av scenkonster. Dans och ord bildar en rytm, tempo, handling och rörelse där hela människan kan visas fullständigt med alla sina styrkor. Komplett och flera gånger naken. Men ibland är det  även dans och ord oförmögen att uttrycka sig; i dessa fall har vi använt oss av teckenspråk. Teckenspråket har funnits tidigare  i mitt liv och det har visat mig  ett annat sätt att se verkligheten. Den här verkligheten behöver alla typer av språk för att be om hjälp… för att förstå och försöka vara en människa. För att Världen… detta kan vara ett jag i nöd.

mvh

Paula Fuenzalida Ramirez.