Det är jag som är Den Andre.
Det är jag som är smutsen, den Orena.
Robin berättade att hon inte kände sig helt färdigt med hennes roll från Gränsen bakom oss; hon tyckte att rollen behövde utvecklas, undersökas mer samt beskrivas mer. Jag hörde ett behov av att vilja göra mer med den energin som inte kunde tas ut på grund av inställda föreställningar. Vi kom fram till att i så fall måste vi försöka skapa en egen produktion för bara Marie – Laure i vuxenålder.
Den första tanken handlade då om rollens relation till det huset som hon hade bott i många år under krigets lopp. Hon hade befunnit sig där ensam, helt isolerad och utan någon annan hjälp än hennes egen drift och kraft. Vi förstod att detta var starten på vad som kom att bli PARALLELLA SPÅR.
Huset
Huset blev då det första utrymmet som vi skulle beskriva. I den här delen, får ni bevittna en vacker dikt som Robin har skrivit där det blandas ångest och en känsla av trångsynthet med konkreta handlingar och enkla drömmar.
När dikten om huset var klart och vi kunde börja undersöka den, fick jag igång en minimalistisk tanke.
Jag såg Marie – Laure under ett stort föremål och därmed att vi skulle starta från en mindre yta. En yta som även skulle symbolisera att starta från hennes tankar, bilderna som passerar hennes hjärna med minnen och spår från kriget. Den innersta värld som en människa kan ha i sina tankar. Trånga utrymmen om finns även i våra hjärnor, utrymmen som kan kväva oss i längden.
Det är det som Marie – Laure känner, hon ser att det förflutna hinner ikapp henne i nuet och det gör att hon inte får tillräckligt med luft, tillräckligt med näring. Spår av krig, bomber och svält hindrar henne att gå ut från det lilla utrymmet. Hon är instängd.
Den här delen av pjäsen handlar alltså om dem olika relationerna där en människa konfronteras rakt och direkt av sina hinder, sina gränser, sina rädslor, och smärtan som kommer utav det. Isolering, ensamhet och illusioner av en annan vistelse kommer så småningom vara orsakerna till att Marie – Laure vill besegra dessa spöken. Hennes styrka finns i att hon redan lever i mörkret, då hon inte kan se; hon har mod och erfarenhet som en blind överlevande kvinna. Vill man fortsätta leva vidare, måste man bryta sig loss ur mörkret, ur den onda cirkeln, bort från huset.
Hur pjäsen fortsätter läser ni i beskrivningen av del 2 : Staden.
Reality Dansteater Kompani 