Disa Wiel-Svensson : Det tog tid innan jag förstod möjligheterna med dansteatern och hur den skiljer sig från vanlig teater. Den får mig att bli mer medveten om mitt uttryck på scen. Vi har improviserat mycket för att hitta det individuella kroppsspråket till karaktärerna, därefter har vi jobbat med texten och de olika scenerna. Att jobba med Dansteater Reality har gett mig mersmak för teater i kombination med dans, då rörelserna i sitt samspel med texten skapar en magisk spelplan.
Om Disa: Disa har utbildat sig till skådespelerska på olika teaterskolor: både Neighborhood Playhouse School of the Theater, New York, som också i olika Teater kurser i Meisner teknik, Stockholm, samt i Calle Flygare Teaterskola, Stockholm. Hon har arbetat i olika teateruppsättningar och nu är hon en del av oss. Disa har bidragit med flera bra sätt att se på uppsättning, men framför allt med en mycket positiv och alltid lugn karisma. Hon behandlar texten på så sätt att den griper hos en så att man inte kan sluta beundra och beskåda. Disa spelar huvudrollen i pjäsen.
Erik Nyman : Dansteatern för mig är ett möte mellan teater och dans där teman och viktiga frågor diskuteras på ett direkt sätt som talar till alla sinnen genom teaterns ord och dansens gester.
Om Erik: Erik har utbildad sig skådespelare på Stockholms elementära teaterskola; han har arbetat i olika uppsättningar bland annat Gamla stans teaterförening med pjäsen Pelikanen , Folkkulturcentrum och föreställning Nordbor ; har varit med i Teaterkriget och pjäsen Prov samt senast i Folkkulturcentrum med föreställningen Georges Dandín
Erik har en sådan pondus när ha spelar teater, att hans roller blir starka och närvarande. Erik kommer alltid med nya lösningar och förslag på att gå vidare med vår pjäs, precis när man är helt fast i någon punkt. Vi har lyckats utvidga vår scenytan på så sätt att pjäsen nu involverar nästan hela vår dansstudio.
Gabriella Skarin: Dansteater är jättespännande och jag saknar den konstformen på Sveriges scener och skolor. Det är en vacker symbios av två uttryck vilket ger så mycket mer dynamik och energi åt showen. Särskilt så som Paula skapar dansteater, alltså att teatern och dansen blir ett, inte som två separata element. Jag tycker att det är synd att de så ofta skiljs åt. Det känns befriande att se kroppen ta plats jämte replikerna istället för att se dammig talteater. I kroppsrörelserna skapas det nya abstrakta nivåer, poetiska dimensioner, undertexter. Kropparna är scenografi och siluetternas former formar upplevelsen. Den biologiska kroppen möter de socialt skapade orden. ”S.O.S Världen! Det är jag” är en gripande och poetisk historia och därför passar den så bra in i dansteaterns landskap. Jag är svag för den eftersom jag är svag för poesi. Pjäsen är fylld av viktiga ämnen och röster som måste få höras och relationer som måste få dissekeras.
Det är en jättefin möjlighet att få vara med i detta projekt som koreografi- och regiassistent. Jag har aldrig sysslat med dansteater, trots att jag både dansat och agerat tidigare, så det här känns både nyfiket, nytt och nyttigt för mig. Sen har jag varit intresserad av att stå utanför scenen, vara det yttre ögat, och det känns bra att vara det just här då jag känner att teamet litar på mig. Det här projektet är utmanande, lärorikt och inspirerande!
Om Gabriella: Gabriella är vår assistent i regi och koreografi . Förutom det studerar hon just nu en ettårig linje i politisk scenkonst vid Teater Tribunalen och Långholmens folkhögskola. Gabriella medverkar också i teamet på scenen i Tribunalens uppsättning ”Terrified to the last degree”. I snart två år har hon varit med i projektet ”drömmar för en mänskligare värld”. Parallellt med pjäsen ”Dream Business” arbetade hon och sin ensemble med frågor om trafficking och drömmar med hjälp av workshops, scenografiarbete, filmskapande, skrivande och uppsättning av en föreställning.
Gabriella har det ögat som jag behöver för att se ljuset och det kreativa i en större bild. Hon kommer in med detaljer och synpunkter som gör vår pjäs ännu mer magisk.
Reality Dansteater Kompani 