I ghettot lever vi bakom taggtråd. Jag minns till och med att det här hände en tisdag – av någon anledning uppmärksammande jag att det var en tisdag.
En tisdag… vilken dag och månad minns jag inte, men det var en tisdag. Av en tillfällighet gick jag fram till fönstret. På bänken mittemot vårt hus, satt en pojke och en flicka och kysstes. Jag blev chockad. Runt omkring pågick avrättningar. Men de kysstes. Jag fick en chock. En chock av att se något så fridfullt.
När man ser mörkret falla och hoppet försvinna, kommer in till konsten en så vacker danskomposition.
Många frågar mig hela tiden, vad är dansteater? och här kan ni se en del av det. I dansteater finns utrymme för nya spektrum, plats, atmosfären och gestaltning. Ord blir mer än ord, rörelsen mer än rörelse, dans hör till talet och texten blir flytande och en handlingskraft.
Scenen som den här danskompositionen inspireras av är baserad på en verklig berättelse, en sann historia. Den här pojken och den flickan som 1940 i ett getto kramades och beslutade att dö ute på gatan och tätt intill varandra, är en del av vår historia, det hände , det skedde, det är en del av två människors liv vars öde var att besegra hatet med kärlek. Såklart. Hur annars?
Nästa sida presenterar vi ENSEMBLEN i Låt Oss Tala Ut
Reality Dansteater Kompani 