”Låt Oss Tala Ut är både gripande, stark, kraftfull och humoristisk. Det är en salig blandning utav poesi, dramatik, kärlek, skräck, lust, ångest, svett och tårar – med andra ord de bästa ingredienserna till en dansteaterföreställning som handlar om kvinnor i krig.
Dansen är väl koreograferad med många olika saker som pågår samtidigt. Ensemblen gör ett klockrent framförande i unisona delar som såväl solon och duetter. Allting faller på plats när man får se var och en utav dem i olika karaktärer samtidigt som dem är timade med varandra och känner in rummet. Det krävs både teknik och konstnärlighet för att uppnå känslan som dans scenerna förmedlar, och det gör dansarna med god förmåga. Dem har hittat en fin relation och jargong mellan varandra. Framförallt är de säkra i sina olika roller, och det är alltid betryggande att se som publik.
Att dessutom lära sig grundsteg utav chilensk cueca på sådan kort tid är imponerande. Kajsa axlar rollen som chilensk överlevare från Pinochets fascistiska diktatur otroligt bra.
Jag som själv har vuxit upp med den chilenska kulturen vid sidan om den svenska och fått höra flera historier om hur det var i Chiles 80-tal bröt ihop i tårar redan vid första scenen. Det är skärande att höra historierna upprepas så offentligt på scen, samtidigt som det är nödvändigt och otroligt viktigt att lyfta. Paula arbete är en symbol för hur vi inte, under några omständigheter, får låta sådana inhumana historiska händelser upprepa sig. Vi bör minnas och prata om det, men se till att det aldrig sker igen.
Skådespelet är utöver det vanliga.
Anna Fylkehed gör sin tolkning utav Kasia: en polsk, politiskt aktiv tonåring med bravur, både i kroppsspråk och tal. Speciellt i stunderna där hon gestaltar ilska, ifrågasättande, förvirring och skam i både dans och repliker. Det är extra spännande att se Kasias starka moral och kärlek till Polen utvecklas och förändras i och med att livet går vidare efter kriget.
Anna Adolfsson skiner i sina roller som Zuzanna och Gabriella. Hon lyfter stycket med hennes skickliga sätt att inkorporera såväl humor och glans som oro och allvar; storasyster-rollen som Zuzanna passar henne perfekt.
Gabriella Skarin gör ett fantastiskt arbete i hur hon tar sig an alla olika roller hon har. Något jag imponeras extra utav är hur hon så sömlöst skiftar i personlighet, kroppsspråk och tonläge i övergångarna från karaktär till karaktär, samt dansare såklart.
Cora Watson har en svår uppgift att spela läkare i ett nazistiskt arbetsläger, men hon tar sig an utmaningen hur proffsigt som helst. Hennes självsäkerhet, hennes unika sätt att navigera i etiska dilemman och moraliska motgångar, och framförallt hur hon lyckas få karaktären tredimensionell och human är minst sagt imponerande.
Blenda Thorén gör ett utmärkt framträdande i framförallt rollen som mamma Halina till Kasia och Zuzanna men även andra karaktärer, såsom Natalja och Beatriz. Hon berör publiken med sin enorma empati och kärlek till sina döttrar samtidigt som hon är fånge i arbetsläger där hon möter hinder och till slut blir avrättad – men det starka intrycket vi fick utav henne lever kvar genom föreställningens gång och vi minns henne väl.
Kajsa Sundström berättar en historia som berör på djupet i sin chilenska roll. Replikerna säger hon noggrant och tydligt med stark inlevelse som får publiken att häpnas utav berättelserna. Som dansare gör hon också ett utmärkt framförande med god spatial förmåga såväl som konstnärlighet och karaktär.
Tro mig, som sedan långt tillbaka följare och beundrare utav Paulas arbete med Reality Dansteater Kompani så är detta bland hennes bästa verk. Budskapet når rakt igenom hjärtat och lämnar avtryck. Pjäsen når en otroligt hög nivå i flera aspekter och är som alltid en skicklig kombination utav dans och teater, rörelse och skådespel samt musik och ljus. Isak Mård och José González , SuburbanJose har skapat magisk musik som passar perfekt till berättelsen och spelar en enorm roll i helheten – deras kreativitet strålar till oss i form utav det finaste örongodiset.
Paula kan sin grej, hon blir bara bättre och bättre för varje produktion hon skapar. Det är så fint att se hennes starka arbetsmoral som lönar sig, i en form där hon kombinerar sina största intressen. Som historiker är hon även otroligt duktig på att berätta historien rätt. Hon djupdyker i specifika människors liv på ett sätt som får oss att förstå allting som varit bättre. Hon ger en scenisk gestaltning åt artiklar, historieböcker och essäer, vilket berör på ett annat plan än vad utbildning kan göra. Jag är en oändligt stolt dotter.
På Teater Tres scen i tidiga Stockholmsvåren skiner Reality Dansteater Kompani som aldrig förr med ”Låt Oss Tala Ut” – låt oss åskådare komma ihåg känslan vi bär med oss utav upplevelsen, låt oss minnas, låt oss försöka förstå, låt oss beröras, låt oss aldrig upprepa, låt oss föra vidare, låt oss påverka, låt oss agera, låt oss lyssna…
Låt oss TALA UT, för framtida generationer.
Sanna Violeta Fuenzalida Ribbing , dansare och medlem av @realitydansteater
Stockholm – april – 2023
Nästa sida: respons – Fredrik Ribbing
Reality Dansteater Kompani 