Bakgrund och beskrivning av pjäsen

DEL 2: Tre älskade: kärleken står i vägen: Individen lever vidare i sina spår
2.1 Beskrivning
Den här andra delen av trilogin förenar tre stora författare som har gått över alla tidsgränser tack vare sina verk, sin historia och att de lyckats uppnå sina drömmar.
Pablo Neruda är mer än en chilensk poet, han hör till världen. I hans verk berättar han om människans existens och om individens tillvaro. Neruda är även en kämpe för mänskliga rättigheter. Han deltog aktivt i Chiles sociala och politiska utveckling.
Federico García Lorca var såväl poet, som dramatiker och litterär författare. Han har skrivit om människans vardagsliv. Han har förstått det komplicerade förhållandet mellan samhället och dess geografi. Lorca blev också påverkad av sitt lands politiska regim och tog öppet avstånd från det auktoritära systemet (Francos regering). Han fick tyvärr inte nå många av sina mål: han blev mördad när han fortfarande var en ung författare. Federico García Lorca och Pablo Neruda var väldigt nära vänner.
William Shakespeare är känd för alla som den revolutionära dramatikern som förändrade stilen och strukturen i skriven dramatik. Han inkluderade i sina verk poesi och musik så att det engelska språket därefter kunde utveckla ett nytt sätt att framföra sin litterära väg.
Shakespeare pratade om varför människan blir som hon blir; han kunde gå genom alla personliga blockeringar som man skapar, och i och med det upptäcka individens själ. Den här fantastiska egenskapen hjälper en att förstå hur relationen mellan omgivningen och människorna kan växa fram.
Vad Neruda, García Lorca och Shakespeare har gemensamt är att de har lyckats genomlysa historiens sociala steg.

2.2 Val av verken
Neruda kommer in i den här trilogin med sina memoarer från boken ”Para nacer he nacido” (För att födas har jag fötts). Här berättar han om sina rötter, om sitt val att bli författare och om sin kontakt med andra stora konstnärer. Han träffar för första gången Federico García Lorca i Buenos Aires, Argentina. Det är 1933 och Lorca har världspremiär på sin Blodsbröllop i denna argentiniska stad. Lorcas och Nerudas vänskap föddes då.
Neruda kom i kontakt med Shakespeares poesi, och i många av hans verk får han inspiration av den engelska författarens litteratur. Han är till och med ansvarig för den första chilenska översättning av Romeo och Julia .

Federico García Lorca är med i den här delen av trilogin med sin tragedi Blodsbröllop. Det centrala i denna pjäs ligger i den svåra situationen att älska någon när denna kommer från en helt annan socioekonomisk klass. Kärleken står här i vägen därför att det älskande paret är tvungna att förneka sin kärlek och gifta sig med andra personer som hör till deras respektive sociala krets. Lorca blev inspirerad av en sann historia, ett äkta drama som hände i Málaga, Andalusien. Dagen då paret skulle gifta sig på var sitt håll, är dagen då även döden dyker upp; konsekvenserna är traumatiska. Lorca vill påverka sitt samhälles struktur genom att tydligt visa en dramatisering av en riktigt händelse som inte kan genomföras när det finns så starka sociala klyftor som pressar unga att ta ett felaktigt beslut. Lorca vill påminna om rätten att kunna gifta sig och leva med den som man älskar oavsett var den personen kommer från. Lorca tror på jämställdhet mellan samhällsklasser.


William Shakespeare
visar allt sitt ogillande i en fantastisk tragedi som Romeo och Julia. Här står kärleken i vägen på grund av rivaliteten och fiendskapen mellan två mäktiga familjer. Den här konkurrensen kan man även se idag, då alla aktörer pressas hårt att göra sitt bästa för att vinna en mäktig plats på marknaden eller i historien. Paret i Romeo och Julia får inte öppet visa sina känslor. De gifter sig därför i smyg så att ingen ska kunna förneka deras kärlek då de redan är ett legalt par. Deras styrka ligger i deras förtroende för den kärlek de byggt och framför allt i deras vision att försvara det mest väsentliga i en människans liv: kärleken över allt annat.

I både pjäserna slutar det fina bröllopsfirandet med döden. I både pjäserna är kärleken en konflikt, en komplicerad väg och en förbjuden känsla. I både pjäserna kämpar paren till sin yttersta stund för att försvara deras rätt att älska varandra. I både pjäserna blir resultatet likartat: kärleken är omöjlig om den växer utanför samhällets ramar och regler. Spåret här uppmanar oss att ordentligt granska hur vi bygger den värld vi lever i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: