VI BEFINNER OSS I PROCESSER…

Vi har inte tystats ner, vi har inte slutat, vi har inte glömt vårt syfte, vi har inte gett upp våra drömmar.

Vi arbetar. Konstant. Utanför scenen. Vi bygger upp. Vi utvecklar. Vi är i olika processer.

Vi är tre kvinnor som håller hela dansteater kompani och som nu befinner sig i olika stadier av kreativiteten. I de här kommande sidorna kommer vi att lägga ut information om vad vi gör.

Här presenterar vi vad Robin har gjort under denna vår. Se henne i rörelse, i att lära känna andra gränser bortom hennes egen gräns. Läs hennes ord och beskrivning om vad det innebär att komma in i dansvärlden:

https://videopress.com/v/OKJQXVlJ?resizeToParent=true&cover=true&preloadContent=metadata&useAverageColor=true

Jag söker orden.

Vill berätta om dansen, om vad jag har lärt mig.

Har svårt att hitta fram till de ord jag tycker kan förklara erfarenheten. 
Den erfarenhet som jag ju söker också för att jag behöver ett annat språk än det som bärs av ord. 
Ord kan vara så fantastiska – skapa förståelse, gemenskap, inspiration, tillhörighet. 
Ord kan ge form till flyktig rädsla och göra den möjlig att bemöta. 
Ord kan kliva in i ett mörkt rum och tända en liten lampa åt den som sitter där. 
Ord kan väcka skratt, gråt, vrede, hopp. Egentligen finns inga gränser. 
Och ändå. 
Ord kan också skapa just avgränsningar, avstånd, rädsla, sorg. 
Och lysa med sin frånvaro när man behöver dem. Eller finnas där, men plötsligt inte längre bära den betydelse man ville.

Dansen är ett annat sätt att tala, att finnas, att relatera – till sig själv, till rummet, till andra, till något man vill uttrycka eller berätta. 
Min kropp är ovan. 
Förvisso ganska stark, men också ganska stel. 
Jag har ofta ont någonstans. Jag saknar kunskapen om hur jag ska översätta min önskan till rörelse. 
Men när vi – jag och de övriga kursdeltagarna – två och två långsamt rullar över golvet känner jag hur knutar släpper och ett lugn sakta landar inombords. 
Så märkligt att det kan vara så otroligt skönt att rulla långsamt över ett hårt golv. 
Vi glider, snurrar, hoppar, snubblar, sträcker oss och kryper ihop. 
Tillsammans ger vi oss i kast med koreografier som utmanar – 
vi klarar det, vi klarar det! 
Spridda skratt ibland, koncentrerad andhämtning ibland. 
Mitt hjärta hela tiden lyckligt.

Det har varit ett vattenhål under vintern, även om jag har haft svårt att frigöra tisdagskvällen. Och när vi avslutade arbetet med första koreografin och jag bad en annan deltagare filma mig kunde jag förvånas över hur mycket vi lärt oss. Hur mycket jag lärt mig. Det handlar inte bara om att lära sig en viss serie steg. Det har också handlat om att lära mig att lita till kroppen, att låta mig landa in i varje rörelse så att mitt inre följer med i kroppens alla celler när de rör sig genom, mellan, in i former och uttryck. Och om att hitta hur just jag fyller just den formen. Göra samma, men ändå unikt.

”Så tacksam över att ha fått möjligheten till detta, tack vare Reality som gav mig denna gåva som jag längtar efter att få låta växa vidare och vidare. Så mycket som finns kvar att utveckla. Balansen som bråkar.

Att jag blir så illamående att jag skulle kunna spy när vi snurrar. 
Att lära mig hur jag ska göra rörelserna utan att för mycket utmana mina smärtpunkter. Och att lära mig mer, mer av koreografier och rörelser. 
Som ett bibliotek jag har börjat skapa för min kropp.


Robin Knight - Skådespelare - Reality Dansteater Kompani.